Ewa Rudling, photographer

TOMAS TRANSTRÖMER english versionShare

INOM MIG BÄR JAG MINA TIDIGARE ANSIKTEN, SOM ETT TRÄD HAR SINA ÅRSRINGAR

Tomas Tranströmer©Ewa Rudling

"Min pappa och hans syskon blev tidigt föräldralösa. Han och hans bror blev uppfostrade av en gammal sjuksköterska som hette Emma Tranström. Han ville gärna behålla namnet Tranström. Till det krävdes släktens medgivande. En del gick inte att spåra. Han löste problemet genom att lägga till "er". Brodern blev frikyrklig och skaffade tretton barn. När jag har haft uppläsningar på landsbygden har det ofta dykt upp någon totalt okänd kusin.

Min pappa, journalisten Gösta Tranströmer, var en vacker karl och min mors stora kärlek hela livet.
De skildes när jag var tre år. Min mamma kom från en lotssläkt bosatt på Runmarö i sekler. Morfar Carl Helmer Westerberg byggde på 1890-talet "Det blå huset" där jag tillbringat alla mina somrar. Mormor Maria fick sex barn. Hon var ambitiös och såg till att de fyra barn som överlevde fick ordentlig skolgång. Också lotsdöttrarna som fick namn efter finska båtar: Helmy, Nelly och Lilly. Jag har beskrivit deras liv i dikten "Östersjö".

Mina föräldrar och jag bodde på Swedenborgsgatan på Söder i Stockholm fram till skilsmässan. Sedan flyttade jag till Folkungagatan med mamma.
Hon var varmt religiös pÂ ett totalt omissionerande sätt, en hängiven lärarinna i Hedvig Eleonora folkskola och promenerade fram och tillbaka mellan Söder och Östermalm. Min miljö var småborgerlig med konstnärlig inriktning. Musik och böcker var självklara. Pappa Gösta hade en spännande vänkrets. Det var en stimulerande uppväxt.

Lärde mig läsa i Norstedts uppslagsverk och var tidigt en storläsare. I femårsåldern lärde jag mig skriva men fantasin krävde snabbare uttrycksmedel. Så jag ritade mig oavbrutet igenom barndomen. Skoltiden var inte rolig. Min huvuduppgift första terminen i Katarina Norra folkskola var att sitta stilla i bänken och klippa i färgat papper. Jag kunde ju redan skriva och räkna. Fritiden var underbar. Jag skulle bli upptäcktsresande, var naturvetare från början och har genomsökt hela Runmarö som är en rätt stor ö. Marken levde.
Jag rörde mig i det stora mysteriet.

Började tidigt samla insekter och har kvar delar av min stora samling. Tänkte bli entomolog i Afrika och upptäcka nya arter i stället för nya öknar. Södra Latin, denna suckarnas borg, var en hemsk skola; alltigenom maskulinum, lika enkönad som ett munkkloster eller en kasern. En del lärare var uttalade nazister. Det fanns naturligtvis enstaka ljusgestalter. Den kollektiva Södra Latin-stämningen finns förevigad i filmen "Hets" som spelades in i skolan. Vi som gick där då finns med som statister.

Under senare delen av realskoletiden började det naturvetenskapliga intresset försvagas. Musiken, särskilt pianospelet blev viktigast. Under gymnasietiden påverkades jag starkt av skrivande kamraterr. Började skriva och läsa dikt. Kom igång med mitt modernistiska poesiskrivande.

Min första dikt kom till när jag var sjutton. Horatius på latin, med versens underbara precision, två horatianska strofformer; den sapfiska och den alkaiska började tränga in i mitt eget skrivande. Skoltidningen "Loke" publicerade mina första alster.

1990 drabbades jag av stroke. Den tog mitt tal och rörligheten i den högra kroppshalvan. Jag har fortsatt mitt skrivande men arbetar nu med korta koncentrerade dikter. Det tar mycket kraft och energi. Vilan finns i musiken. Jag har upptäckt mycket vänsterhandsmusik för piano som jag spelar dagligen. Musiken är idag viktigare än någonsin."

'SVENSKA FÖRFATTARE - 100 PORTRÄTT I BILD OCH ORD' EWA RUDLING. BOKFÖRLAGET LANGENSKIÖLD 2008